Döden

Natten till måndag gick min morbror bort, han blev 62 år gammal. Han hade varit sjuk länge men när mamma skickade sms till mig och bad mig ringa henne måndag morgon blev jag likväl chockad. Bara dagen innan hade mamma berättat att han mådde bättre och var på bättrings vägen. Tydligen hade han fått en inre blödning som spred sig ut till hela kroppen.

Egentligen kände jag aldrig min morbror ordentligt som person, han var min mammas bror och min yngsta kusins pappa.

Men jag har ändå några små minnen av honom, t ex att han en jul lagade Bigos som enligt alla var hans specialitet. Han hade en mysig röst också, han lätt alltid så lugn när han pratade (iaf jämfört med sina två systrar, dvs min mamma och moster som pratar i munnen på varandra hela tiden, man märkte att han var storebror och de var hans yngre systrar).

Begravningen är idag och jag önskar jag verkligen kunde vara med min mamma i denna stund, det känns inte rätt att hon fick åka till Polen själv, men som hon själv sa så har hon resten av vår familj där och jag kommer hem nästa helg så då kan jag vara med mamma när hon är tillbaka i Sverige.

Igår när jag skulle sova låg jag och tänkte på döden och vad som händer efteråt, finns det ett nytt liv? Föds vi på nytt? Försvinner vi? Var då? Eller blir allt bara mörkt och svart?

Jag har faktistk inte så mycket mer att skriva just nu... allt känns lite motsträvig och tomt så jag väljer att avsluta detta inlägg med en bild på min mormor med sina tre barn, min morbror, moster och mamma.

Min mormor Krystyna med min mamma t.h, min moster Halusia i mormors knä
och min morbror Jan på mormors vänstra sida.