I landet där solen aldrig går ner om sommaren...

Fredag eftermiddag den 29 juni flög jag ut från Dublin airport med Ryan Air till Sandefjord/Torp i Norge. Torbjörn hämtade mig på flygplatsen. Även om det duggregnade lätt i luften så kunde man känna att det luktade sommar. Efter ett efterlängtat återseende med mycket pussar och kramar bar det av mot Torbjörns mammas hytte utanför Dokka. Hytten ligger mitt i skogen i norska fjällen långt från allt vad civilisation heter. Där finns ingen el och inget vatten utan det får man gå och hämta i bäcken. Att komma ut i skogen var som att komma till en annan värld. Det enda man hörde var fåglarna kvittra, humlorna surra och träden svaja i den stilla luften. Om man lyssnade riktigt noggrant kunde man även höra bjällrorna från fåren som gick på bete en bit bort. Att komma ut i skogen var som balsam för själen. Helgen bestod av mycket mys, vi lagade god mat, åkte och fiskade i Osjön (jag lyckades tom fånga två fiskar till middagen), slappnade av men framför allt njöt av att vara med varandra igen.






















Söndag efter lunch åkte vi tillbaka till Oslo, hann precis hem och duscha av oss skogen och seda var det av hem till Torbjörns pappa och hans fru för att fira Torbjörns lillasyster Kristins födelsedag. Middagen var jättetrevlig och maten var så otroligt god samt jättekul att få träffa Torbjörns familj.

Det har varit en förtjusande underbar helg i Norge, fick äntligen uppleva lite riktig sommar tillskillnad mot blåsten i Dublin. Träffade dock en irländska på planet som berättade att även Dublinborna tycker att juni varit crap så förhoppningsvis får vi lite sommar nu i juli även här, eller åtminstånde hoppas jag att det slutar blåsa.